Sadistisk psykoterapeut
Trött. Trött på utvecklingssamtal och bedömningssamtal och feedbacksamtal och på att höra att det faktiskt finns en psykoterapeut i Norrköping som ägnar sig åt att plikttroget läsa upp patientens journal sedan 1990 och tills nu där personal och behandlare som godtyckligast har skrivit allehanda noteringar. Vissa riktiga – på den tiden, andra missvisande, några enkom avslöjande för demsjälva. Som att det noteras att patienten försökte ta livet av sig. Patienten, som idag fick sitta och lyssna på detta hade ingen aning om att personalen hade kunskap om det. De har alltså lämnat henne själv skrikandes i duschrummet, där hon i ångest krälat på golvet och bara någon liten strimma av vilja till liv hindrade henne från att hänga sig i duschen. De har alltså förstått vad som pågått. Blundat och skrivit i sin journal. Aldrig tagit upp detta med henne personligen. Vad är det för behandling av en medmänniska? Det är förskräckligt.
Patienten är idag inte patient. Hon har det dåligt idag. Men hon är en högfungerande person, som jobbar med sig själv, hon försöker. Hon har bett om att få en terapeut och har äntligen fått en. Den förra fick ett bättre jobb utanför landstinget mitt i pågående terapiarbete. Den här nya snubben har låtit sin patient fylla i diverse tester. Och när de nu går igenom tester och journalanteckningar, läser alltså terapeuten, tillika psykologen upp alla möjliga patologier och namn på diagnoser på sjukdomar och personlighetsstörningar som går att läsa i DSM IV.
Samtidigt som detta pågår sitter jag på mitt konsultkontor i Stockholm och får tips om hur man ska ge feedback till folk som sökt högre befattningar och är inne för att få en psykologbedömning. Det är viktigt att inte kränka. Att inte låta personen tappa masken. Att inte använda ordalag som ”du är…”. Testen används som underlag för en intervju, punkt. Utifrån dem kan man få indikationer på tendenser, man kan få hypoteser. Och för att förstå bättre ställer man frågor. Känner du igen dig i detta? Inte det? Då så. Så kan man välja att släppa det eller ställa en fråga om hur personen skulle göra tex i ”den här situationen”. Eller någon annan. För att få information från personen själv. ALDRIG påstå saker som ”du är inte lyhörd”. Aldrig ens det. Men det är visst skillnad på hur man kan uppföra sig gentemot folk på ett konsultkontor och folk på psykoterapeutens mottagning vid psykiatriska mottagningen. Tänk, ibland kan ju klientelen faktiskt vara densamma! Tänk, ibland KAN ju faktiskt även sk lyckade, framgångsrika personer flippa, Tänk!
På psykiatriska mottagningen är man inte vatten värd om man råkar ha sökt sig dit som patient. Terapeuten i Norrköping använde sig av ordalag som att testen (eller journalen eller fuck vet vad) påvisar att du har en allvarlig personlighetsstörning, borderline, har en alldeles för symbiotisk relation till din dotter och skyller dina egna misslyckanden på andra. Oerhört! Då kan mottagaren av denna budskap inte ens längre säga att man inte känner igen sig i det uttalade – resultat blir då att man skyller bara ifrån sig. Se, så skickligt den terapeuten tvättade sina sadistiska händer från ansvar! Dessutom ansåg terapeuten att patienten hade alltför stor tilltro till att lyckas med att utvecklas med sitt arbete med sina egna känslor och skäl till sin destruktiva sida. Fy vad den mannen drog undan mattan från sin patient under förmiddagen. Skulle det stämma att hon var borderline så var det i sånt fall fel metod! En patient med skör personlighetsstruktur ska man inte konfrontera på det sättet. Då handlar det om att ge stödjande terapi. Man ska vara stark för att kunna bli konfronterad. Och diagnossnack ingår inte i terapin! Inte om det inte finns en specifik diagnos vilket det inte gör i det här fallet.
Det är otroligt att sådana här empatistörda teknokrater som förvisso kan analysera och plocka ner klumpar till detaljer, ja – men som helt saknar förmåga till syntetiskt tänkande, dvs förmågan att se mönster och helheter – kan bli psykoterapeuter! Vissa borde bara studera livets skeenden genom mikroskop för att inte skada sina medmänniskor. Psykoterapeuter har en etik att följa, har de inte? Detta är så sjukt och fullständigt onödigt för den här kvinnan att behöva få kastat i ansiktet. Vem vill höra om sina självmordstankar man hade i tonåren och få höra det användas som argument till en påstådd personlighetsstörning? Han har ju inte ens ställt en diagnos i det här fallet!! Då krävs en utredning!! Självsvåld och maktutövning, utnyttjande av patient i matklöst läge. Verbal misshandel. Bara för att man är psykolog eller/och psykoterapeut har man inte rätt att svänga sig med diagnostiska hypoteser hursomhelst. Det krävs underbyggt underlag.
Jag ska fan kolla upp med etiska rådet.
