Mitt i natten inför dagen
Jag gick upp tre. Klockan är tjugo i fyra nu. Har ont i halsen och vill att denna dag ska vara över. Att klockan ska vara sjutton o tio och jag ska sitta på tåget på väg tillbaka mot Stockholm.
Varför valde jag ett sådant här jobb för? Ett jobb där jag allt som plötsligast känner ångest inför framträdanden och presentationer och uppdrag. Det är rena psykiska tortyren. Självplågeri. Ingen har tvingat mig att välja just denna typ av jobb. Jag kunde ha studerat hjärnaktivitet i något laboratorium. Tillexempel.
Men åh vad detta är bra ändå. Ja, du har en liten exhibitionist som gömmer sig bakom all självosäkerhet. Ge denne exhibitionisten plats på scen nu då! Få det till att bli njutbart! Är inte det som är utmaningen?
Jag vet inte om jag gillar utmaningar.
Johorå, det gör du. Om du tänker efter. Ångesten inför är helt okej. Den visar på att du är taggad. Och det måste man vara inför framträdanden. Men vet du, du måste förbereda dig! Läs igenom det där nu då som Janne sa att du ska läsa. Det kommer att få dig att känna dig lite mer förberedd. Du har två timmar på dig innan Volle ska väckas och ni ska ut i regnvädret. Vänd detta nu! Känn laddningen, spänningen, men prova också känn glädjen. Det gör stor skillnad. Glöm din självosäkerhet. Vad ska du med den till? Kliv fram nu och göm dig inte bakom dessa gamla manéer som är till för att hålla dig tillbaka. Fram nu och känn närvaron!
Okej. Tack för hjälpen. Då kör jag igång och läser nu då. Det här kanske kan bli roligt. Ändå.
