Konsultens Pysventil

Jag har släppt det här med projektet jag vill ha nu. Vill ha det fortfarande. Jättemycket. Går produktionen genom och jag får rollen så räddar det höstens ekonomi och det skulle vara så spännande. Upplevelsen av den förra inspelningen var så bejakande. Det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv, kändes det som då. Veckorna som följde led jag, som jag tänkte, lite förhelvetes kval…ja, skärselden liksom. Kunde inte koncentrera mig, inte tänka på något annat än att jag kanske skulle få en roll och få spela in utomlands. Fantastiskt. Jag, som inte ens är skådis, utan något annat, en konsult.

Igår fick jag veta att min kollegas fru Saga fick sin dödsdom. 0% chans att överleva cancern som de trodde var övervunnen. Kanske ett år kvar, kanske två. Så förbannat onödigt. Träffade henne i somras, såg sund och rund och glad och frisk ut. Inte cancersjuk. Två barn.

Plötsligt var jag med om något som var viktigare än inspleningsuppdraget, som överskuggat min vardag. Det hela syntes fjuttigt och blekt. Värdelöst. Det var bara jag som hade värderat det så högt i mitt liv. Men lätt, att jag skulle byta bort denna min lilla möjlighet till resa och spänning och pengar mot att Saga fick leva och fortsätta vara sund och rund och glad och frisk.

Idag blir det vardag och sysslor och plikter. Det kanske är det som är det värdefulla. Visst, möjligheten till det underbara finns där bakom hörnet. Inget har hörts om varken eller. 50/50 chans. Men jag lägger det åt sidan nu som om det inte finns. Det får puttra där i bakgrunden. Inte ta över. Då blir det magiska och fina förvandlat till ett måstemonster.

I ljuset av liv och hälsa är allt annat värt noll och intet. Faktiskt.

Men det var bara spam.

Det som ar bra med det var att jag kom i kontakt med den här försiktiga starten till blogg igen. Det är sista maj i ett annat år och sommar och sol över Staden. Hösten kom och gick, en kort vinter kom till oss och lämnade plats för en ny vår. Nio månader har gått sedan förra inlägget. En hel människograviditet!

Mycket av det som är skrivet här innan är väldigt mycket stress och press. Ingen glädsam läsning.

Situationen är annorlunda nu. Jag är konsult, men inte på det företaget. Har mer tid. Mindre pengar. Mindre tid i tunnelbanan, för vi har flyttat. Nytt bostadsområde, nya utsikter. Nytt kontor, nya kollegor. När jag slutade började dörrar öppnas. Inte verkliga dörrar, men jag började fundera på vad jag ville göra och kunde sitta uppe sent och söka roliga jobb i exotiska länder. Oj vad det ändå finns att göra här i världen!

Här är jag kvar i Staden ändå. Ett tag till.

Vad säger Sigges kristallkula om den kommande sommaren då? Jo, den säger 1) Grönt gräs och kaffe i solsken på lummiga murriga lantstället. 2) Många timmars skriftlig produktion. Kreativt skapande och både halvfärdiga som färdiga utkast. 3) Budgetliv. Få utsvävningar. Lugn och ro. 4) Passa på att hälsa på mamma ofta i föräldrastaden.

Stretar på och tror fortfarande på de där tio punkterna. Det är som att diska lilla disken varje kväll är en stor uppfinning i mitt liv just nu. Att inte sätta på datorn på kvällen torde varit punkt elva. För då orkar jag upp tidigt och hinner läsa skriva surfa jobba en timme eller två på morgonen istället. Då kanske jag klarar att skriva den där artikeln som ska publiceras i Psykisk Hälsa i höst. Kan Thomas Bodström, så kan jag. Eller?

Risken med det här strävsamma sättet att leva på, är att jag snubblar på min egen strävsamhet och snart ligger jag där under täcket med en kastad handduk i hörnet. Det är ofta så, upp och ner, höga ambitioner och självsuggerering i att jag faktiskt gillar detta. Gör jag det? Kommer jag att ha ett bättre liv i höst om jag skärper mig i kanterna och håller efter på diskbänken. Kanske…kanske finns det då lite mer marginaler till något som ger energi. Sitta sent med datorn, stora diskhögar och kaos bland papper och inredning tar energi. Och det är det jag nu ska söka satsa på…att inte klanka på mig om det ogjorda utan se till att så smått göra och få det gjort, hamna lite mer på framkant inom områden som finns runt mig.

Möjligen ska jag se till att skära ner på relationer också. Inte för evigt, men för tillfället. Låta situationen hos föräldrarna få ta sin plats utan att jag går sönder.

Det som det inte finns så mycket plats för nu, är vilan. Har man ständigt något man borde skriva på, om det nu ska bli en bok efter artikeln, då är det inte mycket vila utöver arbete, pendling, Volles fritidsintressen, barnkalas, kompisar och andra issues. Varje tom helg ska fyllas på med ett besök i föräldrastaden då, eller? Kanske handlar det oma att hitta vilan? Alltså inte geografiskt – jo, kanske det också, men jag tänker på hitta vilan i det som ändå händer. Inte skilja ut det från allt det andra så förfärligt. Det kanske inte ska till med så speciellt mycket nytt för att vila, bara se till att göra det jag gör på ett sätt som tillåter vila och återhämtning.

Hur t ex göra tunnelbaneresorna till – om inte vila – till något mer vilsamt? Tillochmed något att se fram emot? Att bara sitta där och njuta av musik, tankar, Volles sällskap, en bok, sudoku-förströelse…inte så mycket tänka på vad som ska hända när man kommit fram…typ jag måste hinna det o det o det. Sådant äter på en, tar energi.

Hur hitta vilan på jobbet? I hemmet? För jag måste erkänna att jag är något spänd just nu. Kanske är det kontrasten från sommarlovet som gör det spända synligt just nu. Det kan ju vara så att spändheten cementeras och blir ett normalläge snart. Det vill jag inte. Nog för att det kan vara så stundom och inför uppdrag och nu inför hösten när man står där som ett plan på väg att ta fart och lyfta. När man är uppe i luften och hösten tar fart, då ska det vara lätt och bara flyta på. Därför kanske tiopunktslistan inte var så töntig ändå. Som en förberedelse, tankning inför. Genomgång av säkerhetsregler.

Ibland snöar jag förtjust in på bilder och metaforer. Det är kul. Men alltid lite på gränsen.

1. Dricka något annat än kaffe efter kl. 18. Förslagsvis te. Gärna rött te. Eller grönt. Även svart te går. Man behöver ju inte överdriva.

Önskad effekt: Varva ner bättre på kvällarna och få till lite kvällssömn. Piggare på morgnarna och kanske få något skrivet då, i bästa fall att jag rört på mig. Om inte annat så tid att sitta och kontemplera med kaffemuggen i handen (på morgnarna är det fritt fram med kaffe), och få känslan av att hinna med, ligga steget före.

2. Röra på mig ett pass minst var tredje dag.

Ett pass är ca 30 minuter. Men kan också vara mer. Det är komma igång som gäller. Det kan vara slit, det kan vara lite lugnare tempo. Det handlar om att få in rutinen och ägna mig åt detta att röra på sig. Fram med gympadojorna och lunka iväg på slingan. Var tredjedags-regeln är det som fungerat bäst för mig någonsin. Sen det blivit mörkt kanske jag får hitta på lite gympapass hemma. Ta med baddräkten till stan och simma några varv på något bad, även träna Volle efter en skoldag. Hitta på något när han är på fotbollsplan. Hitta luckorna, helt enkelt. För ju mörkare det blir ute och ju kortare dagar, desto svårare blir det. Iaf för mig, det vet jag.

Önskad effekt: Bättre kondition, bättre styrka, bättre rörlighet, bättre ork, bättre humör, bättre självförtroende.

3. Planera maten. Inte i hyperdetalj, men något mer.

Handla mer frukt och grönsaker och andra råvaror, se till att ha det hemma. Laga långkok och baka bröd när jag har tid – i alla fall några söndagar. Fylla på frysen med mat att ha snabbt att ta fram samt att ta med till jobbet. För vår del behövs inte mycket för att det ska räcka. Detta är en punkt som inte är självklar. Klart jag får äta halvfabrikat och färdiga luncher om det är så att intet annat finns. Men jag tror det blir mindre av det om jag planerat.

Effekt: Nyttigare ätande i form av kvalité och mattider. Kanske mer matglädje också.

4. Tänka på varifrån det jag handlar kommer. Främst maten i första hand.

Här handlar det om att jag nu när jag ändå har konsultlön, kan börja sovra lite. Chilenska äpplen eller franska päron? Svårt val. Kanske väljer jag inte efter kilopris som alltid innan, utan efter hur många mil frukten har rest. Försöka börja tänka så. Köpa fair trade kaffe om inte alltid, men ibland. Välja rosterier som inte är uppköpta av de stora konglomeraten (Unilever, Kraftfoods, Nestlé). Ska f.ö. fördjupa mig mer i vad de står för och hur världshandeln fungerar. Bli en sådan där ”Stuff white people like” medelklassigt medveten och som bara vill göra rätt. Men så är det, komiskt eller inte.

Effekt: En liten bäck som rinner in i en förhoppningsvis snart stor å. Större medvetenhet om den globala och ekologiska footprinten. Större kunskap. Större känsla av att faktiskt kunna välja och illusionen av att bidra till en jämnare maktfördelning.

5. Packa morgondagens väskor på kvällen.

Så många morgnar som kan ägnas åt något annat än att leta.

Effekt: Behagligare start på dagen med mer tid och överskott till att tänka på annat, ligga steget före. Ger mer power åt en själv när man känner att man behärskar detaljerna även när det är mycket som hänger på en, mycket man ska komma ihåg och minnas.

6. Diska disken fortlöpande när den fortfarande är liten.

Så litet, men antagligen ändå viktigt. Det är klart ingen panik att absolut diska om kroppen och sinnet är trötta, det går att göra imorgon. Men principen att plocka det lilla stökiga ur vägen och konstant hålla undan är något jag nu ska prova på och se om det leder någonstans.

Effekt: Ökad ro med mindre stök.

7. Freda söndagarna. Undvik boka något som helst på söndagarna.

Vi använder stora delar av våra liv till transporter just nu. Åker mycket tunnelbana. Även ett litet ärende på helgerna blir till stort när man ska åka in till stan eller till en annan ände av stan och sedan tillbaka. Det blir i stort sett hela dagen som går åt. För att orka gedigna arbetsveckor behöver vi vila. Bara sitta, ligga, vara. Göra det som faller en in i närmiljön, som att plocka blåbär och sedan göra en paj, baka det där brödet, skriva ner de där tankarna, springa i skogen. Leva i det där lite sunda och lokala, minimaliska utan att behöva underhålla sig i stora staden. Blir vi bjudna på kalas, så kan det hända att vi går. Men grundläggande sett är vi hemma. Bara.

Effekt: Att lära sig att respektera en naturlig veckovila och inte stycka upp alla dagar i små bitar som resandet orsakar att man gör. En dag att växla ner för att sen kunna pigg i sinnet växla upp på måndagen igen.

8. Gör två saker i hemmet varje kväll. Det behöver inte vara stora saker, små räcker. Men varje gärning gör att det går framåt.

Effekt: Minskar den frustration och de otillräcklighetskänslor jag länge burit på över ett stökigt, överfullt, kaotiskt hem. Skänker förhoppningsvis mer frid och glädje att vara hemma, samt gör det mer lockande att också be gäster komma på besök.

9. Skriv regelbundet dagbok/blogg.

Sorterar i tankarna, reder ut dem. Nu när jag inte går i terapi längre är det ett – för mig sedan länge beprövat – sätt att få ner ångestfyllda eller glädjefnattiga tankar, komma på nya fantastiska sätt att tänka. Skrivandet ger möjligheten att vrida på prismat ytterligare en gång och se sig och sin verklighet ur ännu en synvinkel.

Effekt: Ökar självinsikten och ger en känsla av tillfredsställelse och lugn. Ett medel till en ytterligare reflektionsnivå som gagnar både mig och i längden även min omgivning.

10. Läsa litet varje dag. Godnattsagor till Volle och andra godnattsagor till mig.

Läsa i tunnelbanan och läsa på kvällen. Det är vad vardagen när den är som hetsigast ger en tid för att göra. Men utnyttja den! Skippa gratistidningarna och läs din bok, vilken den än är. Läs en stund, fastna, läs vidare. Kanske väljer du att använda hela söndagen till att läsa någon gång. Åh vad det vore en vila det!

Effekt: Mera bildad och mera hänförd, mera idéer, rikedom och flexibilitet i sinnet.